tisdag 29 maj 2012

Efter solsken kommer regn

Bortsett från mitt inlägg för drygt en vecka sen har jag haft fruktansvärt få besökare här på Lyran sista veckorna.
   Första reaktionen var besvikelse. Men sen tog jag mitt förnuft till fånga och reagerade istället med glädje. För det innebär att alla ni där ute har valt att njuta av solen istället för att trassla in er i allt kvasifilosofiskt funderande här på Lyran. Good for you.

Men men. SMHI, klart.se och alla de andra ger vid handen att nu är sommaren över för den här gången, in drar nu regn och blåst och svalare temperaturer. Så då kanske jag får se er (besöksstatistiken då alltså, er personligen blir det ju lite svårt att se) här på Lyran igen. Ni är hjärtligt välkomna tillbaka. Och ni får gärna skriva en rad. Eller två. Till och med kanske tre. Om vilka ni är och varför ni trots allt eventuellt väljer att titta in här igen när blåsten viner kring knuten och regnet piskar rutorna.

Ooops. Jag får det att låta som att det snart är november. Och för en stressad trebarnsmamma med pessimistiskt glaset-är-halvtomt-sinnelag, är det inte alls långt kvar till november.

Jag tar en kaffe till och hoppas få lite härlig läsning tillbaka. Kopp.  

4 kommentarer:

  1. Detta är må bra läsning, underbart att delta i
    dina funderingar. Jag tycker att du är en ovanligt klok tjej och dina formuleringar får mej att bli glad. Jag har tipsat min syster om din blogg och jag fick tipset av Ingegerd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, Anonym. Roligt att jag kan göra någon glad mitt bland all min förvirring. :-)

      Radera
  2. Hej!
    Liten kommentar till inlägget 9 maj!
    SvD har haft artikelserie om sk " högkänslighet",mycket intressant! Är själv en "sån". Det gläder mig att ha fått en sorts diagnos,i st f att bara vara en dålig person som mentalt inte orkar med lika mycket som de flesta...;-)
    Läs och bli lite tröstad kanske ??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset. Den ska jag absolut läsa. Det är lite lucköppning, skönt, att få lite av en förklaring till det utanförskap jag så ofta känt. Nu när jag vet mer om vad som ligger bakom är det lättare att förhålla sig till det och göra det bästa av situationen. Och vi orkar faktiskt väääääldigt mycket, bara det att vi inte orkar samma saker och på samma sätt som "de andra". Vi är ju rågrymma på många sätt. :-)

      Radera