Idag har jag varit mammaledig. Med betoning på ledig. Det är bara beklagligt att det skulle behövas att tredje barnet närmar sig 1,5 år för att jag skulle lyckas med detta svåra konststycke. Då och då senaste månaderna har jag lyckats, men inte såsom idag.
Jag tog ut en stor filt, lite kuddar och dynor, mellis, kaffe, vatten mm i skuggan. Efter att vi fikat bredde jag ut min bleka och osmäckra lekamen på en dyna och la mig tillrätta. Underbart ljus, underbar temperatur, underbara barn. I flera timmar (jag insåg till min stora glädje och stolthet att jag faktiskt helt tappade greppet om klockan) låg jag där, utfläkt och blev klättrad på. Det är inget för veklingar, det här med att ha två små klättrande på en (tänk på att jag snart är 40 och lider av diverse ålderskrämpor som t ex ischias).
I flera timmar hade jag dem nära, vi pratade, lekte, kramades, satt nära. Jag har klappat, känt, klämt, kittlat, sniffat... tills jag nu är alldeles yr i huvudet. Tänk att något så enkelt kan vara så svårt.
Mammaledig. Jag gillar det. Det är väl så satans dags, bara. Om två månader börjar de på dagis och då var sagan slut.
Bajs.
God kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar