Idag stod vår minsta på näsan nerför trappsteget till trädgården. Ett trappsteg. Ca 15 cm. Det blev för mycket och hon föll på sådant sätt som bara Tom & Jerry kan ses göra på TV. Med ansiktet först och benen rakt upp i luften.
Det blev tyst en kort sekund innan sirenen gick igång och när jag lyfte upp min lilla lilla skrutt rann blodet från näsan och hon var uppskrapad på kinden och runt ögat. Hon hade tagit emot med ansiktet när hon föll.
I detta brev till mina barn, är det ett ord jag vill ge: ta inte emot dig med ansiktet när du faller. Såväl bokstavligt som bildligt. Försök, om du kan, skydda ansiktet. Försök skydda dina ögon, tänder, allt det där viktiga. Låt inte fallet skada dig där du är som mjukast. Ta emot med händerna, så du håller skadan en bit ifrån ditt innersta.
Ibland går det dock inte att undvika att falla platt på ansiktet tyvärr och det lämnar sina spår i form av ärr och rynkor, synliga och osynliga. Se det som att varje sådant är en historia, en gång då du reste dig upp efter att du trillat.
Kom ihåg att mamma älskar er, allihop. Och hade jag kunnat, hade jag lånat er mina händer att ta emot med varje sekund. Och mitt ansikte också. För er bär jag alla ärr och rynkor i hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar