Ibland ser man människor som av någon anledning väcker ens uppmärksamhet. Man tänker, ur gick det till? Hur hamnade du här? Och så blir man genast nyfiken på historien bakom. Lite som Pulp Fiction, kan man tänka. Man hittar två skurkar i badsemesterkläder inne på en restaurang. Typ... Ja, ni fattar läget.
Förra veckan när jag körde sonen till träning, vid halv sex på kvällen, fick jag syn på en sådan person. Det stod en man, någonstans i 65-70-årsåldern, på en trottoar i ett av ortens bostadsområden för de något mindre bemedlade. Det var en reslig man med en rejäl omgång silvergrått hår på huvudet. Han utstrålade direktör så att det gick att ta på det. Direktör såsom man kan tänka sig att de kändes på 40-talet. Auktoritär.
Iklädd en marinblå blazer med guldfärgade manchetter kisade han mellan regndropparna mot alla bilar som körde förbi, som om han väntade på någon, lite sådär halvt på språng. Vädret hade definitivt krävt en jacka, eller förlåt, snarare en överrock i hans fall, men han var där i bara skjorta och blazer. Regnigt och söligt på marken, runt 4 grader i luften, men han stod där i tunna lågskor i skinn. Snittet på kläder och skor skrek italienskt på långt håll och känslan av adel fyllde luften flera meter kring honom.
Han kändes långt från sina naturliga vattendrag, segelbåt och finare villa ca 3 mil från aktuell plats. En fisk på torra land. En nakenhund på Antarktis. Jag på galamiddag.
Han stod alltså på trottoaren, alldeles för lättklädd, utanför ett jättelikt, dåligt underhållet lägenhetskomplex, mitt emot en obemannad bensinstation och väntade på någon i bil. Så långt är jag med. Och bara det sätter ju igång fantasin. Men det var ändå det han hade i handen som gjorde att bilden av honom etsades fast på näthinnan. I handen hade han en genomskinlig påse av den typen man plockar frukt i när man handlar. I den påsen hade han 2 paket Bregott. De stora paketen, normalsaltat.
Om han blivit ivägskickad för att handla smör kanske? Utan överrock och sin nya Mercedes? På en obemannad bensinstation? Det är en bra bit till närmsta butik härifrån.
Jag fattade ingenting och jag lär såklart aldrig få veta. Så jag kommer att skriva böcker inne i huvudet om honom, en parallellhistoria till alla de andra dessa malplacé som väckt samma känsla i mig. Hur hamnade ni här, gamle man?
Kul observation! Fick ett plösligt craving efter att sätta mig vid ett caféfönster och glo på folk. Undrar förresten varför herrn hade TVÅ smörpaket.
SvaraRadera