För ca 20 år sen fyllde min äldsta kusin 30 år. På inbjudningskortet till hennes kalas hade hon skrivit: "Ja, det är sant, E fyller tant!"
Jag har förtsått och läst mig till att nu, på 2000-talet när alla vi i Peter Pan-generationen annars skulle varit tanter och farbröder i 10 år... Nu är 40 det nya 30.
Så idag fyller fru Sträng 39. Låt oss luta oss tillbaka en kort stund och känna på det, smaka på det, känna in det, vältra oss i det... 39. Trettionio. Ett kort, dallrande år kvar till jämna 40.
Vi smakar på det igen. Sköljer runt det i munnen som ett fint årgångsvin. Till en början känns smaken av solmogna jordubbar och körsbär. 39... En viss sötma. Sedan följer ett djup: en nyanserad smak av tobak och... peppar? Och kakao. Visst serru. Smakar fint till det mesta.
Men... så plötsligt... smyger det sig in en besk smak av bittermandel. Tanninet har fått överhanden. Någonstans längst ner i gommen knyter det sig. Tungan blir sträv. De sura uppstötningarna låter inte vänta på sig. Halsbränna.
Det smakar vedervärdigt. 365 ynkliga dagar kvar till 40. Och som jag ser det är livet över då. Jag lämnar snart gruppen "kvinnor i fertil ålder" och glider på medelålderns bananskal PANG! rakt in i klimakteriet. Övergångsåldern. Allt från en vecka till en annan. Svettbyar, vallningar, vresigt humör och hormonplåster is the new black. Åldersdiabetes. Golf (långgolf, som de inbitna blir så förtjusta när man kallar det). Dags för en liten våning nånstans på spanska solkusten dit jag måste åka för min åldersreumatism perioden oktober till april varje år och bli rödvinsalkoholist. Kanske dags redan nu att hitta en bra frisör dit jag kan gå en gång i veckan för att lägga håret. Dags att starta upp en prenumeration på någon dagstidning så jag kan ha något att vänta på när jag börjar gå upp klockan halv fem på morgonen medan jag retar mig på att grannen inte sköter sin trädgård.
Om ett år, inte fru Sträng utan tant Sträng. Kan du höja volymen, tant hör så dåligt... Ungdomarna nuförtiden... ingen hyfs, ingen respekt för de äldre...
Ah, well. Den förnuftiga och logiska delen av mig, INTJ, inser att det dock är lika meningslöst att reta sig på att tiden går som att vara arg på vädret. Det är som att slå på vatten eller ligga i sängen och sparka sig trött.
Så idag låtsas jag som det regnar och luktar jag på min en månad gamla bebis som just nu har sin lilla mjuka kind mot min. Inte har väl tanter egna små bebisar? Väl? Eller hur?
Nej, idag är det lite som när man spelar Monopol. Idag är jag bara på besök vid Ättestupan. Jag har minst ett halvt varv kvar innan jag hamnar där, så att säga, på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar