Den uppdaterade läsaren här på Lyran, som följde mina semestervedermödor (säg fort tio gånger) i mitt förra inlägg, trodde kanske att allt skulle ordna sig nu när vi kommit hem. Hemma är ju alltid bäst, mat man känner igen, fasta rutiner osv.
Hahaaaaa.Kul. Dra den om älgen också.
I torsdags morse, dvs knappt tre dagar efter att vi landat hemma i vårt regnkalla Götlaborg, slog magsjukan undan benen totalt för fru Sträng.
Magsjuka.
Känns omodernt. Faktiskt. Och bara jag dessutom. Inte hela-familjen-ligger-däckad-i-vinterkräksjuka (vilket såklart hade varit mycket värre), utan bara jag. Fast däckad så det räckte för hela familjen, så summan av lasterna hela tiden är konstant.
Jajamen. Det bara fortsätter. Är det inte det ena, så är det det andra, sa flickan som blödde näseblod.
Men nu är jag bättre. Så snart ska jag väl se världen genom de snälla glasögonen och återkomma med inlägg som doftar mer av... glädje och framtidstro? Om jag nu hade varit lagd åt det hållet. When pigs fly.
Men man vet ju aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar