Cravings

Det är underligt när det händer. Det sätter in, från sekund till annan-. Och det följer ett visst mönster. Börjar bli van nu.

Först ut är citroner. Citronsaft och citronpeppar på allt. Sen lakrits. Haribos piratpengar. Eller varför inte kryptoniter, en sur karamell med saltpulver inuti. Allt gott på en gång.

Sushi. Pad Thai.

Sen kommer Tiramisú.

Och eftersom vatten smakar så vederstyggligt äckligt helt plötsligt, rena kräkmedel, kommer suget efter juice. Blodgrape, till exemepel. Och jag är annars ingen storkonsument av juice. Ens i närheten.

Salt hockeypulver.

Kexchoklad.

Och sen, av någon mycket förunderlig anledning, glider jag in i crème brûlée-fasen. Något såpass dessutom. Har så gjort alla gånger, ett stadium på ett par veckor. Billig, sliskig crème brûlée på påsa att blanda ihop med mjölk. Jag tror att det är något av det mest onyttiga man kan äta. Men kroppen vill ha, hallucinationer om det mellan varven.

Havregrynsgröt. Märk väl: med bjänrbärsmarmelad och ovispad grädde till - annars får det vara.

Hönökaka med prickig korv. Sötlimpa med gräddost. Valnötsost.

Det är väl så långt jag hunnit denna gång hittills. Jag är i en stark vecka 17 och någonstans därinne flyter en liten astronaut vars lilla lilla hjärta kan pumpa runt 24 liter blod per dygn. Det är så abstrakt. Vem behöver knark när världen kan vara så förunderlig...

Det är ju över halva tiden kvar och jag har några faser till att gå igenom. Nötcrème brukar komma in i bilden lite senare, t ex. Choklad rent allmänt. Och mer salt godis. Gyllenmust välling. Vi får väl se.

Det mesta av det ovan är inget jag äter annars, utan det smyger fram nu. Likadant varje gång.

Nu är det frukostdags. Sötlimpan och blodapelsinjuicen skriker mitt namn från köket och magen knorrar.

Jag har lagt ner LCHF för ett tag. Som ni kanske förstår av ovan nämnda mat. Nu är det mest HCHF. Mycket av allt. Jag skyller på bebisen. Ta det inte ifrån mig.