Ett mål avklarat

Jodå, så atteeee...

Det är bara en dag kvar på semestern. En semester som jag på eget bevåg förlängde en vecka mer än jag tänkt. Kroppen - och huvudet - skrek åt mig att bara göra det. Och för en gångs skull lyssnade jag. Och se, det gick bra... Vad jag vet har det inte vållat jordbävningar i Kina som lett till att 2 miljoner behövts evakueras. Inga stora passagerarplan har störtat. Möjligtvis har det påskyndat nersmältningen av polarisen, men det är svårt att säga i vilket utsträckning... Typ. På det stora hela har det nog gått bra.

Och dessutom gjorde denna sista vecka det möjligt att läsa ut min bok som jag harvat med sista två månaderna: Alla själars natt av Deborah Harkness. Det har väl varit lättillgängligt fart och fläkt som passerar in genom ena örat och ut genom andra. Allt som allt kan det ju sammanfattas som en Romeo och Julia-historia.
   Så idag, när jag började närma mig de sista sidorna uppstod svår förvirring. Häxan Diana och vampyren Matthew står mitt i ett begynnande krig mellan alla möjliga väsen och Diana behöver åka tillbaka i tiden för att lära sig massa häxkonster av häxor från 1500-talet. Sen kunde man ju anta att de måste tillbaka till nutid för att att kunna kämpa i striden.... Så långt kunde till och med jag se in i framtiden.
   Men... Hur skulle allt detta kunna hinnas med när det bara var drygt 15 sidor kvar?
   Så jag ögnade igenom texten på baksidan en gång till. För den läskunnige finns där informationen om att boken är den första i en trilogi.
   Doh.

Frågan är nu om jag orkar läsa resterande två delar. Första får 3 av 5 möjliga av mig och då är det knivigt... Egentligen har jag alldeles för lite tid och ork att läsa något alls som får mindre än 4. Varför ödsla tid på smått ointressanta böcker när man vet att det finns så många som är så fantastiskt bra?
   Men den har ju inte varit dålig heller liksom. Inte alls.
   Damn.

Nåja, i väntan på att jag ska få en uppenbarelse och veta vilken väg jag ska gå i denna svåra korsning, har jag valt svenskt, ett augustpris dessutom. Inte för att jag brukar ha nån större koll på det. Men ändå. Jag gillade idén, får väl se om historien lever upp till det. Pojkarna av Jessica Schiefauer. Jag ligger alltid lite efter på litteraturfronten - skyller på de stackars barnen för det.
   Jag tänkte ge mig i kast med Pojkarna direkt. Nalle Puhs film om Heffaklumpen har jag sett såpass många gånger att jag inte känner behov av att se den igen och det är den film som visas på Bio Sträng nu fram till läggdags.

Trevlig kväll.