Pojkarna

Då och då händer det att fru Sträng läser en bok. Periodvis läser Sträng massvis, periodvis inget alls. Jag har haft ett år då det varit väldigt segt, men kommit loss lite det sista. Till och med så att jag inte hunnit skriva några rader om de sista böckerna jag läst...
   Detta är väl ingen blogg om litteratur i den meningen, men det är ju ett av mina intressen, så... då var det med det.

För ett par veckor sen läste jag Pojkarna av Jessica Schiefauer. Upplägget var onekligen lockande: Tre illa tilltufsade tonårsflickor kommer över ett elixir som förvandlar dem till pojkar. Dörren låg öppen för ett intressant och utmanande förlopp.
   Men det blir inte så. Det blir en kärlekshistoria, om än med katastrofalt slut.
   Som kärlekshistoria är boken... intressant, skruvar till det alldeles finfint. Men som filosofisk utmaning tappar den bort sig helt och hållet. Jämställdhetsfrågor och andra saker som hämnd och att utforska världen iklädd en annans kropp på riktigt... Det var det som hade smakat fågel, men det blev inte mycket med det alls.
   Därför vet jag inte vad jag ska ge för betyg. Som tonårsberättelse om identitetssökande får den höga poäng. Som vuxenhistoria med samhällskritisk och filosofiska inslag får den inte så mycket. Det var det.

Men, hör och häpna, jag har hunnit med en bok till sen sist. För drygt ett år sen plöjde jag snabbt och effektivt igenom Charlaine Harris' serie om Sookie Stackhouse, som också filmats som serien True Blood. Fart och fläkt, lättsmält språk med glimten i ögat. Underhållning och äventyr rakt av i rasande fart, inga döda punkter. Jag gillade den.
   Så har då Charlaine Harris släppt en ny serie, med en ny hjältinna. Första delen heter Grave Sight. Alltid lurigt. Klarar hon av att skapa en ny karaktär, så det inte bara är Sookie fast i en ny miljö med nya förutsättningar?
   Charlaine får bra betyg från mig. Harper är inte alls Sookie, upplägget är annorlunda, stämningen är dyster och ansträngd, mer puttrar under ytan än man får grepp om. Kanske är den inte lika exotisk som vampyrhistorierna i True Blood, men den har onekligen sin charm - på ett helt annat sätt.
   Läs den om du gillar lite övernaturligt, jag rekommenderar den. Jag ska absolut skaffa fler i serien.

Det var väl det för nu. Jag har idag precis tagit mig an Boktjuven, som ska vara ett storverk enligt kritikerna. Jag återkommer när jag vet om håller med om detta.