Det här med image och stil och så

Jag är splittrad. Huvudbry. Känner ångest. Kan man sitta på två hästar? På två hötappar? Kan man tycka både rätt och fel samtidigt? Spela i båda lagen, liksom? Är det ok att döma andra där man själv vill slippa undan? Fast inte riktigt. Fast nästan.

Vad pratar hon om? undrar vän av ordning. Jisses, vad svamlig hon är idag, värre än vanligt. Hur svårt kan det vara att få ur sig vad det är som klämmer?  

Jo. Ja. Liksom. Änna. Det gäller det här med att man ska få vara som man är, att man inte ska döma efter utseendet och att det är de inre kvalitéerna som räknas och allt det där. Att vad som är sexigt och attraktivt finns i ögonen och i själen, inte i de yttre attributen.
   Ja visst är det så. Det måste vara så. Annars kan vi lika gärna packa ihop och åka hem lite till mans, generellt sett.
   Men så... då och då... Jag vetefan... Jag är min själ inte bättre. Jag dömer efter utseendet. Låt mig visa ett exempel.
   Det finns en skådespelare som heter Ryan Hurst. Den påläste vet att han spela Opie i Sons of Anarchy och jisses... Alla de dryga 190 centimetrarna är karl så det räcker för resten av serien också. Och eftersom jag ibland låter den lilla fnissande 12-åringen i mig komma fram, ungefär som när jag i flickrummet fnissande tittade på bilder på David Lee Roth och Vince Neil i tidningen Okej, lät jag Google hjälpa mig fram med lite heta bilder på Ryan Hurst... Denna man, myt, legend. Minsann, nu händer det grejer...

Jag väntade mig bli överöst av bilder av typen:

Jag gjorde mig beredd, lite svettig och generad, precis som 1986. -Får jag chans på dig? Rodnande fniss fniss fniss... -Ja tack... hihihihiiii, jag svimmar... Eller varför inte en bild av typen:

Fast med en mer vuxen, lite mer rakt på sak, infallsvinkel: -Ligga? -Ja tack, absolut.

Jag var beredd på detta, tog ett rejält tag om bordet och tänkte, jajamen, nu blir det åka av. Men... så möttes jag av lika många bilder av typen:

Här är vi definitivt mer får jag chans på dig-upplägget. Eller som denna bild:

                                                         -Ligga? -Nej tack, inte alls. 

Skenet kan bedra. Det är ju samma snubbe. Men det står klart att image är rätt viktigt, den som säger nåt annat ljuger som en häst travar. Och då gäller det ju mig också. Det är ju där det blir komplext.

Nåja, nu är jag för trött för att bestämma mig för vad som är rätt och fel. Jag nöjer mig just nu med att tacka den i Ryan Hursts närhet (agent, stylist?) som sa: Nej Ryan, det här duger inte. Vi får hitta på något annat.