Sonen och jag hade lite ärenden att uträtta under eftermiddagen. I bilen kom vi att prata om de olika veckodagarna och deras namn. Jag dammade av mina gamla skolkunskaper och briljerade med kunskap som att söndag är svenska versionen av sonnentag och att det betyder solens dag. Jag fick krypa till korset med att jag helt glömt var tisdag kommer ifrån, men namedroppade sedan lite olika asar: onsdag är Odens dag, torsdag är Tors dag och fredag är Frejas dag... Men se där stötte jag på patrull hos den påläste och välinformerade nioåringen.
"Nej, det måste vara Frejs dag, inte Frejas", sa han myndigt. "Frej var den viktigaste guden. Han gjorde så att böndernas växter växte bra."
Min allmäna bildning på det specifika området är en aning rostig och var rätt undermålig även när den var som bäst. Men något inom mig tvekade... Frej... Neeeej, var han en asagud egentligen? Är det inte alltid Oden som liksom figurerar i framkant, enögd och väldig, med Sleipner, Hugin och Munin... Hmm... Och viktig, för övrigt, vad menas med det? Nåväl.
"Nja," mumlade jag. "Jag tror inte Frej var den viktigaste guden; det tror jag var Oden."
"Oden var ju krigets gud," sa sonen direkt. "Han var enögd."
Återigen letade jag i de gamla, trånga, dammiga korridorerna av glömd kunskap längst bak i huvudet. Ja, jo, att Oden skulle vara krigsgud lät bekant. Innan jag hann säga något fortsatte sonen:
"Nej, Frej var viktig för bönderna, för deras mat och så. I boken i skolan står det att han var den största och viktigaste guden."
"Nja," vidhöll jag. "Jag tror nog Oden ansågs vara störst och viktigast ändå..."
Tystnad. En blick ut genom rutan. Funderande.
"Alltså..." började sonen och laddade mentalt upp för sina argument. "Oden var ju krigets gud. Alltså... Jag fattar inte... Hur kan krig vara viktigt och stort? Viktigare och större än mat? Verkar ju helt knäppt."
Så är det mina vänner. Jag vet inte hur det var här i krokarna för sisådär en tolv-trettonhundra år sen, men nog tror jag att krig var viktigt om än i annan form. Det var viktigt då, det är viktigt nu. Och viktigare än mat också vad det verkar...
Till och med en nioårings logik räknar snabbt och enkelt ut hur fel vi är på det. Tack sonen. Tack för din självklara syn på världen och hur den borde se ut. Fortsätt du att prioritera mat framför krig och fortsätt du att tycka att det är viktigare med det snälla och roliga i tjejer än det smala och onaturligt vackra (se inlägg lönnmord). Du har mamma på din sida, hela vägen. Min älskling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar