Sträng på lyran: Familjen Sträng fortsätter att spela Tetris. Advanced.

All ni därute som har barn. Och arbetsliv. Eller en stressande arbetslöshet. Studier. Släkt och vänner. Egna personliga behov. Hälsa och ohälsa. Någonstans att bo. En bil. Eller lokaltrafik att förlita sig på. Och gärna allt på en gång.
Alla ni därute vet att livet är som att spela Tetris i allmänhet. Det är skola eller förskola för barnen, hämta och lämna, vilka tider var det idag, glöm inte gympapåsen, följt av fotbollsträning, balett, ridning och fäktning. Eller frimärkssamling och modellbyggande. Läxläsning, eksem, hämta och lämna hos kompisar, allergier, förkylning, magsjuka och glöm inte solkrämen.
Potträning, nappavvänjning och sådär lilla barn, nu ska du sova i din egen säng och mamma tänker inte gå och lägga sig förrän du ger upp och inser det. I natt heller.
Och var det inte skolutflykt där på torsdag? Glöm inte matsäck. Med Ballerinakex och festis.

Och sen var det jobbet också ja. Vid närmare eftertanke har jag inte varit ledig mer än max 10 dagar i sträck sen 2001. Inkluderat tre mammaledigheter och en skilsmässa. Aldrig mer än 10 dagar. Inte konstigt att jag var trött det sista... Så då startade jag eget. Kul! Det går som tåget! Fast vänta nu... jag måste anställa... vi måste ha datorer, fixa telefoner, försäkringar, fylla i papper till Bolagsverket och Skatteverket, köpa program och få igång, skaffa lokal... Och dra in jobb också ja, just det. Och utföra dem också. Den lilla detaljen. Och det medan maken är bortrest på jobb halvtid och barnen inte går på förskola än. Ah, det ska väl gå... Jag kan ju alltid fundera över affärsplanen medan jag diskar, lagar mat och skurar WC:t.
Släkt och vänner? Bortsett från mamma ser jag varken de ena eller de andra med någon mätbar frekvens. Det går väl nåt halvår mellan gångerna.
Hälsa? Ja, definiera hälsa. I-landsproblem förmodligen det mesta, men ändå. Tennisarm. Det gör ont, för er som inte haft det. Det är det vanliga flödet av förkylningar, halsfluss, öroninflammation och magsjukor. Man börjar ju bli medelålders, så en släng ischias sitter som en keps däremellan.
Bilarna i sig strular väl förhållandevis lite, men vi bor i en del av landet (precis som alla andra) där vägarna är något underdimensionerade en stor del av den tid man hade behövt röra sig ute. Och lokaltrafiken? Nej, du vet, de ska förlänga perrongerna och har dragit in pendeltåget nu i 4 månader. Testa ersättningsbussarna med dubbelvagnen full med tjejer och deras tillbehör? Ja, när grisar flyger och talar kinesiska.
Egna personliga behov?

Jo visst finns de, men utrymme att tillfredsställa dem? Inte så mycket. Jag hänvisar till inlägget om Bajsregeln. När inte ens såna enkla saker som tiden på toaletten är något högst privat, kan vi ju snart dra slutsatsen om de andra personliga behoven... Förträngda och undanskuffade långt in under högen med måsten.

Ja. Jo. Så långt allt väl. Typ.

Vad gör familjen Sträng då? Jodå, så att. Vi bokar på en omfattande husrenovering. Alla de tre sovrummen ska fixas till inför en medursrotation. Sonen ska flyttas in i äldsta systerns rum (9-årig pojke har inte samma uppfattning om heminredning som 3-årig flicka), äldsta systern ska nu bo ihop med minsta systern i det som var vårt sovrum och vi ska ta över det som var sonens rum. Där har ni det. Det byts fönster och element, innertak och golv, elen fixas. Den hantverkaren måste vänta på att den blir färdig och den kan inte börja eftersom den har ett annat gig som är beroende av vädret... Det är som ett plockepinn. Rubiks kub. Som ett sånt där spel, nästan som ett pussel, man hade som liten med ett antal rutor som skulle flyttas runt inom en ram och man hade bara en ruta borta. Så för att kunna flytta rutan längst ner i högra hörnet fick man börja att flytta ett steg i mitten och sen upp och sen till vänster och senupp och sen...
Vi bär sängar och stolar och tavlor och bord och mattor från ett rum till ett annat och sen tillbaka och sen ut igen och in i ett annat, sover ena natten i det ena rummet, nästan alla i samma säng för att sen sova andra natten i de två andra rummen var och en i sin säng för att tredje natten... I-landsbekymmer även detta, jag vet.
Men jag är trött och tror kanske inte att det finns så mycket utrymme kvar på hårddisken. Jag skulle vilja ha det såhär...