En tatuering, kanske? Så här på ålderns sensommar?

Funderar på att tatuera mig. Det ser så fränt ut. Och jag är inte ironisk nu, för den som trodde det. En snygg tattis på schysst ställe, gärna något som är så väldigt personligt. Sitter som en smäck.
   Men, jag vet inte... Kanske är det bara upptakten på en annalkande och dessvärre helt ofrånkomlig 40-årskris.
   Hade jag haft det rätta motivet, vet jag var jag skulle låta mig plågas någonstans. Och jag har, precis som Balthazar, funderat och funderat, men nej... jag hittar liksom inte fram riktigt.
   Tribal? Nej, inte fru Sträng. Stjärnteckeninspirerat? Andefattigt. Och dessutom liksom... Man är ju oxe. Har inte sett nån frän oxe att bära omkring på resten av livet. På huden alltså. Och dessutom går tankarna till filmen Farsan och scenen med machosalladen. Vansinnigt kul faktiskt.

Machosallad

   Har funderat på prismat från Dark Side of the Moon... Njae... förutsägbart och oinspirerat.

Jag gillar bilden på Jean-Michel Jarres Oxygene. Men jag vill inte ha den så stor som jag tror hade behövts för att den ska komma till sin rätt.

Omslaget till Jarres Equinoxe är också fränt. En sån gubbe kanske?

Eller om man ska ge sig in i seriernas värld. Jag gillar Marsupilami. Särskilt när han är arg. Och jag jobbade lite med en tjej en gång som hade honom tatuerad på sin överarm. Coolt.

Linus på linjen. Fast jag vill inte ha en som går runt hela armen. Och så har en kille på jobbet det. Den är frän, men hur härmelisa blir det då? 

Något kryptiskt skrivet då? Latin? Japanska/kinesiska tecken? Nja... Då får det allt vara något som är pang på kornet. En tjej på jobbet har en bricka på sin nyckelknippa som enkelt konstaterar att "alla andra är dumma i huvudet", undrar om det gör sig bra på latin? "Det är kul nästan jämt"?

Jag får väl fundera vidare på detta; det är ju trots allt ett par år kvar tills jag fyller 40. Jag kan ju försöka förhala medelålderskrisen lite. Jag måste ju hinna träna mig i form till att göra klassikern, få ordning på kolesterolvärdena och för den delen försöka hinna med en mat- och vinsemester på temat Toscana, lära mig rosta min egna kaffebönor och lite sånt. Det är mycket att stå i. Och i 40-årspresent har jag lovat mig själv en bröstoperation (och innan någon gör någon annan koppling, vill jag förtydliga att jag vill gå ner i storlek. Rätt så rejält dessutom). 

   En tatuering får bli kronan på verket. Värken. Ålderskrampen.

   Jag är orolig att välja fel motiv och ångra mig innan den ens läkt, vilket jag ibland diskuterar med min make om. Min älskade make är nämligen skapligt tatuerad, men han tar eventuell ånger med ro. "De sitter inte för evigt, bara tills du dör". 

   Och vem vet, så som dagarna rusar förbi, är det snart inte mycket tid kvar att oroa sig för. 

   Amen.