Vi har, som bekant, kommit in i december. Detta innebär bland annat den traditionella adventskalendern för alla barn över två år i familjen. Sonen har passande fått en i Star Wars-tema och dottern har en i prinsess-tema. Till nästa år ska jag be mormor tänka över det där med prinsess-tema. Dottern kan gott också ha en i Star Wars-tema. Hade jag själv velat ha, om jag nu åt sådan choklad. :-)
Nåja, nu är det ju så att kalendern som bekant går ut på att man äter en bit om dagen och på så sätt hjälper till att bygga upp stämningen inför själva dallrande julafton. Sonen tar sin bit i samband med julkalendern på TV och då vill såklart dottern också ta sin samtidigt. Så långt, allt väl.
Det är i det här läget som åsikterna om vad som ska hända härnäst går isär. Sonen ställer tillbaka sin kalender på sin plats efter att noggrannt ha kollat upp var nästa dags lucka finns någonstans så han inte ska behöva ödsla tid i onödan dagen efter.
Dottern däremot, är av åsikten att det skulle fungera alldeles utmärkt att ta nästa dags chokladbit redan nu. Jag menar, vad är problemet? Vaddå en om dagen? Choklad är gott, här står jag med en hel kalender full som bara är min och jag ser inte problemet. Man äter väl det som finns medan det finns? Vad är logiken med att vänta en dag, två, tre eller ännu fler? Varför ställa undan den till imorgon, och då dessutom göra samma sak en gång till? Jag fattar inte poängen. Mitt sätt är mycket bättre. Ge hit chokladen.
Så är det med julen. En rad olika djupgående ångestar för föräldrarna och barn som är så spända och förväntansfulla att de till slut bara skriker och sen somnar. Vad får vi för det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar