Ni vet hur det är. När man har ont någonstans. Och måste ligga, låt oss säga på höger sida, och sova. Ni vet då. Att ni ALDRIG sover så gott som när ni ligger på vänster sida. Hela kroppen vet det och därför kan ni inte somna alls. Känns det igen?
Natten till igår höll uppstötningar och andnöd pga bebis i magen mig vaken till ca kl 2. Efter att ha försökt sova sittandes i soffan några tappra timmar, kunde jag äntligen somna i sängen.
Så inatt strejkade minsta barnet igen. Än en gång tillbringade jag nära 3 timmar på golvet framför hennes säng. Med så fruktansvärt ont i vänster arm/axel (något jag lagt mig till med sen någon månad tillbaka - party party) att jag bara kunde ligga på höger sida. Och reta mig på att jag sover sååååå mycket bättre på vänster sida. Eller hur.
Så vid 3-tiden kunde jag lägga mig i sängen och faktiskt somna riktigt gott. Bara två gånger till fick jag gå upp och återbörda nappen i den lilla barnmunnen. Annars fick jag sova till kl 8. Det är inte illa.
Så var det dags att jobba idag också. Några timmar liksom, stöka undan lite inför nästa vecka då det blir 130 knyck rätt in i kaklet. Ca kvarten innan jag skulle plocka ihop och åka, slog jag foten i den ena barnstolen. Så där skitbra. Så det ekade mellan väggarna. Så att det kändes som om lilltån flyttas bak till hälen.
En stund kallsvettande inne på sängen med en 3,5-åring och en 2-åring som klappar på mig medan det tjuter i öronen.
Gjorde mig klar snabbt som satan och klämde ner foten i skon innan den svullnade och det inte går. För det är bara en sak som är värre än att ha ont i foten i det läget: att ha ont i foten och dessutom vara stressad över allt jag skulle fått gjort idag.
Haltade ut i bilen, vek ihop min ömma lekamen och klämde in den i förarsätet, stängde dörren med högerarmen eftersom vänsterarmen inte funkar.
Hamnade bakom en Rolls från 70-talet vars avgassystem inte fått kärlek sen den byggdes, lätt yrsel som resultat. Spelade Rammstein och System of a Down obscent högt. Hela tiden helt övertygad om att Till Lindeman (sångaren i Rammstein) trots allt ändå aldrig varit på så dåligt humör som jag är idag. Pull the other one.
Här sitter jag nu och letar desperat efter ork och inspiration till att få något gjort. Inte ens kaffe kan hjälpa mig - ger halsbränna. Jag hör ända hit hur min säng ropar mitt namn. Med lock och pock viskar den: "Det var längesen vi hängde, du och jag, sådär gott du vet, så som bara vi kan... Saknar du mig lika mycket som jag saknar dig?"
Så jag knyter nävarna, vänder mig mot himlen och säger: "Kom ner och slåss som en man istället. Så ska vi nog se vem av oss som är hårdast. Men det vågar du inte, fegråtta. Håll du dig till dina långdistansvapen. Öga mog öga vinner jag."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar