Jag både älskar och hatar det. Barnens nya sovrutiner, vill säga. Den stora tjejen har slutat sova middag, vilket är grymt bra eftersom hon somnar vid sju - halv åtta sådär på kvällarna och sen sover hela natten. Dock vaknar hon runt halv sju - sju på morgonen där man tidigare hade respit till ca åttatiden. Men vad sjutton... Man får väl halvsova i soffan framför TV:n en timme tidigare än förr, ingen större skillnad.
Men så var det då den minsta. Hon inspireras av storasyster och har plötsligt dragit ner på middagsluren hon också. En halvtimme, kanske trekvart, sen är det kört. Vad innebär då det? Jo, en ohjälpligt grinig nyss fyllda ett tjej från ca fem på eftermiddagen till sju då hon somnar hängande upp och ner eller ihopfälld som en fällkniv bland sina leksaker på golvet.
Mamman och pappan vann en timmes egentid/tillsammanstid på kvällen men förlorade en timmes sömn på morgonen. För av någon korkad anledning är man inte klok nog att utnyttja den extra timmen vi fått på kvällen till att sova, nejnej... Det hade ju varit rätt sätt att göra det på och varför börja med det nu när man närmar sig 40 när man aldrig gjort det innan? Så det är skönt att ta kväll redan vid sjutiden, men ack... en redan ansatt mängd timmar med sömn blev nu om än mer undanskuffad. Hur mycket klarar man?
Hur mycket man klarar? 6 timmars sömn per natt i ca två veckor. Toppa detta med knappt fyra timmars sömn (helst natten till en lördag eller söndag då man förväntar sig en god natts sömn).
SvaraRaderaDå klarar man inte mer.