Efter rivstart utan dess like på nya året med bokslut, affärsplan och allt vad det är, kan jag bara säga att jag är trött.
Trött, arg och helt missförstådd.
Så passa dig för att klampa in och stå i vägen på det spår där tåget Sträng just nu dundrar fram.
Hjärnan är alldeles alldeles tom på allt annat än det som hör till arbetet och nån slags absolut nödvändig lägstanivå här hemma.
Så har du nåt dumt att säga, är detta det bästa läget att hålla det alldeles alldeles för dig själv, för jag biter huvudet av dig direkt.
Nu ska jag sova. Och hoppas att jag, när jag vaknar imorgon, är snäll igen och så är hela livet en enda stor glad operett, som Per Moberg brukar säga sådär ungefär. Oddsen för det, nån? Not very likely.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar