Sen stormen Sven svepte in över landet har de dåliga människorna på Bredbandsbolaget varit i topp på min shit list. Det är 2013, mina vänner. Varför ska det ta 9 dagar att få igång ett bredband. Minst. För än är det inte löst. Vi har fått trixa fram en annan lösning.
Bredbandsbolaget, jag vill göra slut. Och nej, jag vill inte prova igen.
I torsdags morse hade jag en sådan morgon som man liksom bara har ibland. Som tur är. Låt mig berätta.
Jag är tjej. Det har hänt att jag sminkar mig. Detta för att det inte ska synas hur illa det är egentligen. Och jag gör det bra, för oftast möts jag av komplimanger som: Vad pigg du ser ut! Jag har de fina människorna på Bare Minerals att tacka för detta. Jag vet, det är dyrt smink. Men det är min enda last. Ta den inte ifrån mig.
Den insatte vet att Bare Minerals är smink i puderform. Och det är där denna historia om torsdag morgon tar sin början.
Efter att ha tagit tjuren vid hornen med ett lite knöligt kundsamtal, var det dags att göra morgontoalett helt sedvanligt. Fram med puderfoundation och borste, Så långt, allt väl. När det var dags att sätta tillbaka locket, tappade jag såklart hela kalaset på golvet.
Poff.
Botten gick ur burken och ca 300 kronor foundation låg snabbt och enkelt utspritt över badrumsgolvet. Vilken fest. Ut med badrumsmattan, av med mina byxor och in i tvättmaskinen, fram med rengöring. Lite stressad för att jag skulle iväg till jobbet. Men det gick bra ändå, hann få upp det innan det lämnade färg nånstans. Ok, vad skönt. Carry on.
Ta nu ett glas vatten, fru Sträng, tänkte jag. Andas in, svettas ut. Nu är du onödigt stressad när du fumlar så.
Ut i köket, hällde upp ett manligt glas vatten, lugnade ner mina upprörda nerver en sekund och drack för fulla drag. Puh. När det var någon halv deciliter kvar i glaset och jag inte var törstig längre... tappade jag självklart taget om glaset varpå resterande innehåll hamnade i... min väska som jag påpassligt ställt på köksbordet för att kolla så jag fått med allt.
Eller hur.
Min älskade make påpekar ibland att jag borde dra igen dragkedjorna på mina väskor lite oftare än jag gör. I torsdags morse förstod jag varför.
Ok, så det blev till att torka ur ett saligt kladd av halvt upplösta huvudvärkstabletter och annat smått och gott. Liksom.
Sen, som kronan på verket, var det dags att få tillbaka färgen på kinderna. Bokstavligt talat.
Tillbaka in i badrummet med darrande händer. Började känna mig aningens stressad till jobbet också. Fram med puderrouget. Får till det skapligt. Ser inte längre helt och hållet ut som någon av statisterna i Walking Dead, utan skulle nu kunna lura de flesta. Tills jag, självklart, tappade även burken med rouge. Ett lite större problem. Erfarenheten har lärt mig att detta rouge är synnerligen pigmentstarkt och jag ville undvika en rosa nyans på dörr och dörrfoder, fram med städgrejer i överljudshastighet. Lyckades torka upp ca 200 kronor rouge utan större skador på inredningen. Bra där, fru Sträng.
Klockan var knappt 9 på morgonen. Jag vände blicken mot skyn och viskade: Kom ner och slåss som en man istället. Inget att spara på, kom igen dagen, give me all you've got. Jag ska nog stå pall.
Vi spolar fram ett dygn till fredag den 13:e istället. Man undrade ju stilla hur en sådan dag skulle börja om torsdagen var upptakt, om man tänker så. Men se ödet tog ut allt dagen innan, kanske tog fel på dag. På fredags morgon tappade jag bara rouget. Igen. Men ingen så stor skada skedd, eftersom det mesta av innehållet gick till spillo dagen innan. På fredagen var det på sin höjd lite damm som skingrades på ett par sekunder.
Ha. Där fick du. Up yours. Skrattar bäst som skrattar sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar