Mjölkstockning och regn när fru Strängt testat gränserna

Idag är det mulet och det ser ut att vankas regn när som helst. En dag inne. Jösses. Känns ju som hundra år sen sist. Det har inte varit somrar att skriva hem om de senaste 5-7 åren, så det har varit en annorlunda känsla i år.
   Och fru Sträng har varit ledig, hör och häpna. I så gott som tre veckor nu har jag knappt jobbat alls. I tre veckor... Det är snarast att betrakta som personligt rekord på i alla fall 12 år. Och det ser ut att fortsätta en vecka till, har inget särkslit som hänger på håret. Det är till att utmana sig själv, Ta in nya intryck. Ledigt, liksom. Semester. Ibland går tydligen även fru Sträng som en vanlig människa på stan.
   Så jag har passat på att utmana mig själv ytterligare denna semester. Personlig utveckling tror jag det kallas. Att få de där myrorna inne i hjärnan att trampa upp en ny stig som ligger strax bredvid - eller kanske en bra bit bort - från den gamla.
   För er där ute som inte har samma fobier och sura citroner som jag kan det verka löjligt. Men för mig är det stora saker.

Att tömma ut vattnet i lilla poolen, städa den (vilket innebar att byta munstycke på vattenslangen) och fylla på nytt.
   Att vara ensam med barnen i 9 dagar, att andas in och svettas ut och hantera konflikter, matlagning och blöjbyten.
   Att inte ligga vaken nätterna igenom och inbilla mig att en zombieattack precis påbörjats och att jag som ensam vuxen ska rädda 4 barn varav tre behövs bäras under såna omständigheter.
   Att söka rätt på textning till filmer sonen och jag avnjutit tillsammans kvällstid. Att synka nyss nämnda textning.
   Att fickparkera.
   Att handla på loppis, 6 råsnygga muggar för 20 spänn. Ett klipp. Har aldrig förr handlat på loppis.
   Att fråga en granne om hjälp med att bli hämtat när jag lämnat bilen på verkstad.
   Att komma på att beställa tårtor i tid före kalas. Sånt brukar jag komma på när man står i affären samma dag och då brukar man inte lyckas att få tag på en finfin moccatårta.
   Att grilla. Jag har alltså tom tänt en grill denna sommar. Allt med fin framgång. Denna ena succén större än den andra.
   Och sist, men inte minst, sänkte jag igår min bleka lekamen i västkustens ljumma vatten. Machete don't text. Sträng badar inte. Liksom. Ändå, så plötsligt hände det. Men då. Då var succén slut. Världen kan bara hantera så mycket. Högmod går före fall.Som ett brev på posten fick jag betala mitt badande med mjölkstockning.

Och så regnar det också. Nu kan det aldrig bli bra igen.