Familjen Sträng är modern. Internt kommunicerar vi ofta via sms. Klockrent. Och vi har stenkoll på varandra. Vi vet var alla är och vad alla gör vid varje given sekund.
Så igår kväll gick sonen över till grannen för att leka. "Hejdå, ses sen", sa han och gick. En stund senare det blev dags att stänga för kvällen. Jag sms:ade till sonen att vi nu stängde dörren på baksidan och att han fick gå in genom framdörren (enklast att lösa sånt innan han börjar knacka på rutor och sånt när de mindre väl somnat) när han kom tillbaka från kompisen. "Vi har nu stängt på baksidan, så du får gå in på framsidan när du kommer hem sen."
Allt väl. Cool. Vi är på. Ordning och reda, måndag på fredag. Snart fick jag svar.
"Jag är hemma."
Eh.
Jaha.
Som om familjen Sträng huserar i en herrgård på 650 kvadrat där han bor i västra flygeln. Så är det ju inte. Det kan vara 3 meter fågelvägen mellan soffan i vardagsrummet där vi satt och sonens säng.
Jag sms:ade sonen igen: "Noll-koll-morsa"
Han svarade: "Hihi"
Ok. Allt i sin ordning.
Efter ett par timmar sms:ade jag igen. "Typ läggdags änna."
Svar: "Ok"
Det russlade, spolades lite vatten och minuterna senare dök han upp i dörröppningen till vardagsrummet. Vi gav varandra ett "God natt". Live. IRL. Man får vara försiktig med sånt där, sån nära kontakt liksom.
Snart är klockan halv tio och det börjar bli dags att väcka honom. Funderar på att skicka ett sms: "Frukost". Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar