När man var 20 lekte livet. Young, free and independent. Care free. Like a bird. Typ. Änna. Något av ens största problem kunde vara att favorittröjan inte var ren när man skulle gå på lokal. Eller håret. Håret var viktigt. Själv var jag hårmodell på den tiden och har nog haft de flesta hårfärger och frisyrer som finns - och några ni aldrig sett dessutom.
Men en annan kompis tyckte långt hår var viktigt. Normen var att det skulle vara så långt att det gick ner till bröstvårtorna. Så kunde funderingarna gå när man var tjugo. Och lät man bara håret växa ett par månader extra mellan klippningarna, så var man snart där.
Idag är man 40. Att ha samma mål är en strid. Håret växer inte så fort att det någonsin är möjligt att det hinner ikapp.
Det var väl det. Jag är inte bitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar