Jag brukar inte vara bitter. Eller jo, det brukar jag, vem försöker jag lura... Men jag brukar inte vara bitter på socialförsäkringssystemet i vårt avlånga land. Jag brukar inte ha så mycket med det att göra, som tur är för mig. Jag hör och ser på nyheter att de som är i händerna på systemet oftast har problem. All respekt för det.
Och nu har jag hamnat i det också.
Det är inte gynnsamt att vara egenföretagare i Sverige. Kanske inte i resten av världen heller, men det är inte där vi är just nu.
Både maken och jag är egenföretagare. För den som inte är det låter det kanske stort. Flärd och lyx. Lyxkryssning i Västinidien. För den som själv har eget, låter det hopplöst. Ekonomin i en familj med båda föräldrarna som egna... är ett gungfly. Lika lynnig som en älgko med ungar. Heaven and hell från en vecka till annan.
För ett år sen var maken heltidsanställd på ett företag med en beräknad SGI som följd. Ok. Det är som det är. Nivån precis där den ska vara, allt i sin ordning. Sen slutade han där, startade eget och har efter det arbetad heltid (japp, han har haft tur) bortsett från de dagar han varit hemma med vård av barn. Och han tjänar mer nu än vad han gjorde som anställd.
Och vips, som genom ett trollslag, sänkte Försäkringskassans hans SGI med ca 9000/månad.
Självklart sätter jag mig in i hur de räknat. Och man kan aldrig säga att de räknat fel. De har sin beräkningsmodell. Men den är ganska långt från verklighetsförankrad.
Jag är skitförbannad. Men jag inser också att jag kan tjata mig både blind och flintskallig med dem. Det förändrar ingenting. Deras beräkningsmodell är deras beräkningsmodell. Jag får bara sortera in även detta under rubriken "Skäl till att inte driva eget". Listan på de punkterna är ganska lång. På motsatta sidan "Skäl att driva eget" står egentligen bara en punkt: frihet.
Det är en ganska dyrköpt frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar