Trött på

Såhär sista dallrande dagarna i februari kan jag låta meddela att jag är trött på...

att bli stucken i armveck och fingrar av sjukvården för jämnan
att må illa mer eller mindre konstant
bokslut och skattedeklarationer
att behöva gå upp på toaletten 2-4 ggr/natt för att bebisen drar en välriktad bok rakt i blåsan
att skrapa rutorna på bilen
att inte kunna ta på mig skorna utan att nästan kräkas
att inte kunna knäppa jackan i 8 minusgrader
att jobba för mycket
att man hittar nya bakterier i min lekamen hela tiden
en ekonomi som fuckat ur
att vara tjock och otymplig
foglossningar
vissa människor i min omgivning
allt
mig själv i stort

Listan kan göras hur lång som helst. Visst, I-landsproblem mycket av det, men för mycket sånt är också trist.
Och framför allt är jag...
... trött på att vara trött. På riktigt. Jag vill hellre gå hem, slappa i soffan och gå igenom alla bebiskläder, skruva ihop spjälsäng och sånt. Släppa all stress och allt som måste göras. Gå in i glaskupan. Lite isolerad och skyddad sådär.


Men idag är världen vacker. Naturen ser ut att vara doppad i spunnet socker och himlen är blå.

Och det lokala originalet (byfånen, ni vet han med för korta byxor som alla vet vem det är, men ingen vet något om ändå på nåt sätt) piggade upp lite i morse. Jag mötte honom på 70-vägen där han tog sin traditionella morgonjoggingtur. Han kan i 6 minusgrader springa i bara t-shirt. Så även idag. Och det var rena finkostymen för att passa in i det vackra landskapet: en Spice Girls t-shirt minsann. Sånt som gläder en en trist onsdagmorgon.