Den uppdaterade vet att jag inte har något större intresse för kläder och mode. Mest är det ett nödvändigt ont. Man kan ju inte gå naken liksom. Då fryser man. Om inte annat.
Men jag har under sista månaden försökt ta ett nappatag i det där. Efter att ha varit gravid eller ammat i princip konstant i fem år, är den fasen i livet nu över. Bebisfabriken har stängt. Snart har mjölkmaskinen också lagt av. Så det är dags. Att sticka in lilla näsan i klädbutikerna och försöka se skapligt representativ ut när man ska tillbaka till arbetslivet. Jag kan inte längre se ut som den lodis och lantlolla jag förvandlats till. Åtminstone inte jämt.
Det hela gäller också skor.
De där sköna walkingdojjorna från Salomon som prytt mina blad de sista åren... är förvisso sköna och sånt, men till lite roligare kläder funkar det inte. Inte ens jag tycker det. Och jag är rätt tolerant.
Jag är lika intresserad av skor som av kläder.
Men idag hände det.
Jag hade en inre bild om en speciell sorts skor som jag hade kunnat komplettera garderoben med här hemma, så jag begav mig ut på jakt.
Det slutade illa. Det slutade med tre par skor istället. Och så köpte jag gummistövlar förra veckan. Och ett par nya sneakers. Det är 5 par fotbeklädnader på knappt två veckor. Det är ungefär samma frekvens som jag normalt har på drygt 2 år.
Jag säger som mannen på intervju hos Jerry Springer, när han fick frågan om hur det gick till när han gick upp till drygt 350 kg: Det bara smög sig på.... när jag förvandlades från lodis till diktatorshustru.
Det har inget att göra med att maken skulle vara diktator, för den som inte hänger med. Det sägs att flera av de diktatorshem man tagit sig in efter aktuella diktatorers fall har varit till bredden fyllda av makans skor. Tusentals par skor i vissa fall.
Så maken Sträng, håll i hatten. Eller gummiskorna. Kanske åker de ut nu när jag behöver mer plats i skohyllorna för min nya hobby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar