Ska jag gå på toa när jag inte är nödig också?

Häromdagen åkte sonen och jag i bilen. Jag hade med mig en flaska vatten, vilken sonen svepte som ett jehu.
   "Var du så törstig?" frågade jag.
   "Njae", sa sonen. "Men min fröken säger att när man känner sig törstig... då är det egentligen redan lite för sent, då är man redan uttorkad."

Ja. Så låter det. Så har media framställt saken i flera år.
   På liknande sätt har dietister de senaste 15 åren (jag kan bara tala för egen del, det är inte mer än 15 år som jag anses ha varit vuxen och brytt mig om liknande budskap) sagt att man ska äta innan man är hungrig. När man väl registrerar känslan hunger är det för sent. Kroppen är redan inställd på svält då. Förbränningen går ner till minimum, kroppen förbereder sig för kris.

Visst. Fine. Till viss del låter det väl logiskt att det skulle vara så.
   Men ändå, tänker jag. Vilken typ av hunger och törst prata vi om? Den typen av hunger en fullt frisk människa i åldern 2-65 känner när det är nån timme kvar till middagen? Den typen av törst som en fullt frisk människa känner och har möjlighet i vårt avlånga land att släcka inom 15 minuter?
   Jag är tveksam. Jag börjar ledsna på deras råd hit och dit. Vilka är de, för övrigt? Media, forskare, läkare, livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin? Eller en salig röra av ovanstående? Det de säger, om man lyssnar lite extra på dessa budskap jag berör precis här, är att jag ska dricka innan jag är törstig och äta innan jag är hungrig.
   Jag undrar då stillsamt, varför vill de att jag inte ska lyssna på min egen kropp? En kropp i balans har väl detta signalsystem för att vi ska fortsätta vara i balans? Är inte det liksom hela grejen? Jag tror första signalen om att jag är törstig når mitt medveteande i precis rätt tid, nämligen då kroppen precis börjar känna att det behövs lite mer vätska för att den ska fungera optimalt. Likaså med hunger. Hoppsan, nu är det lite snålt med energin här, är du gullig och drar i dig nåt att äta så vi inte går i stå här?
   Typ så.
   Jag börjar se ett underliggande budskap som jag inte är så förtjust i, nämligen att jag aldrig ska lita på mitt eget omdöme och framför allt inte på min kropps behov. För de säger att jag inte vet vad jag håller på med när jag tolkar dem... Precis på samma sätt som de låter mig veta alla fel jag gör som förälder, partner, kollega osv i all oändlighet. Lyssna för sjutton inte på din naturliga instinkt. Den är ute och cyklar.
   Det känns allt mer som en typ av förtryck. Håll mig upptagen med problem jag ändå aldrig någonsin kommer att lösa, så hinner jag inte ställa till oreda i övrigt. Låt mig, precis som Don Quijote, gå match efter match mot väderkvarnar, mot spöken som inte hade behövt finnas.

Så jag ska äta innan jag är hungrig, dricka innan jag är törstig. Gå och lägga mig innan jag blir trött.
Än så länge har de inte föreslagit att jag ska gå på toa innan jag är nödig. Men det är väl bara en tidsfråga.