Vi har en 4-åring. För all del, en rar liten tös i de flesta sammanhang. Men som alla andra barn använder hon de maktmedel hon har: mat och toalettbesök. I synnerhet det sistnämnda. Det är en strid.
Men, se, hon har hittat en nytt maktmedel. Sömnen. Och går upp innan skam fått på sig tofflorna, väcker lillasyster 2,5 år och sen är det igång. Hela dagen ur synk, hur mycket extrajobb som helst. En lillasyster som varken vet upp eller ner när klockan är tre på eftermiddagen. En dag i dimmans tecken. För alla. Extra härligt just denna vecka då alla dessutom är förkylda.
4-åringen har stunder då hon inte är en rar liten tös. Inte ens nästan. Då är hon ett spawn of Satan.
Då är inte fru Sträng pedagogisk. Mjuk. Eller moderlig. Nej, i sitt inre skriker fru Sträng rakt ut i tårögd desperation och tänker massa hemska saker. Skriver jag dem här blir jag väl polisanmäld.
Men. Ett andetag. Två, Tre. Fyra. Sen blir det en ordentlig uppläxning framväst mellan tänderna om vad konsekvenserna av detta sömnbeteende innebär för alla i familjen.
Klockan är kvart över sex på lördag morgon och man har en helvetesdag framför sig på grund av 4-åringens trots. Vi jobbar med konsekvensanalys. Och inget kan trigga och utmana en mer än en 4-årings glasartade blick medan man försöker tala tillrätta. Blicken säger jag hör vad du säger, men jag lyssnar inte, för jag har ingen lust med det; jag funderar hellre på allt annat jag kan göra så fort du inte orkar vara arg längre...
Det sägs att barn testar gränser där de känner sig trygga. Om det är så känner hon sig fruktansvärt trygg här hemma.
Men klockan kvart över sex på morgonen på lördag inför en tokförkyld mamma på gränsen till nervsammanbrott... vet jag inte om hon bedömer situationen helt korrekt. En mamma helt nära galenskap skulle kunna tänka ut helt nya användningsområden för gaffatejp. T ex.
Ha en jävlig dag allihopa. Det kommer vi att ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar