Jag är här. Som vanligt. I vilket fall skuggan av den genomskinliga varelse som är jag.
Ni förstår, det är bokslutstider. Såsom varandes ekonom är det lika med bråda tider. Inte för att jag har det soft annars, men ändå.
Dagarna är skittråkiga. Jobb. Förra året vid den här tiden vaknade jag ångestladdad och kallsvettig en natt efter att ha drömt att vi i hushållet Sträng AB skulle betala sociala avgifter för vår då 2-åring. Men att jag inte hittade vilken procent avgifterna var på för den åldersgruppen.
Där har ni det. Siffror, siffror, siffror. Delirium. Förföljelsemani. Tourettesaktigt droppandes kontonummer högt och lågt, i alla sällskap. 5460. 6992. 2990.
Sexigt. Så att man blir hes och suddig i konturerna.
Eller inte.
Vi hörs på andra sidan. Om jag inte får vibb. Räkna inte med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar