Vår minsta sover fortfarande mellan oss. 1 år och 4 månader gammal. Snart nog är hon stor.
Men. Jag kan säga en sak. Det enda som slår en liten häl i ansiktet klockan halv fem på morgonen, är en gipsad liten häl i ansiktet klockan halv fem på morgonen.
Men det finns glädjeämnen också. Idag börjar dagis. Missförstå mig rätt. Jag älskar barnen. Men jag tycker dagis är bra.
Just sayin'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar