För ett par veckor sen hade jag ett filosofiskt samtal med en kollega. Högt aktad sådan dessutom. Han hade hört en föreläsning med fokus på mindfulness. Föreläsaren hade ställt publiken frågan: När gjorde du ingenting i tio minuter sist?
Att göra inget i tio minuter är i det här fallet inte att likställa med egentid. Egentid har man för att få gjort lite vuxengrejer, typ handla. De tio minuterna av ingenting är ett tillstånd i limbo.
Min kollega sökte i minnet och mindes då att det för honom var midsommardagen 2013, dvs drygt ett halvår sen. Kollegan berättade att han hade vaknat tidigt den morgonen och gått ut själv och satt sig på en klippa i skärgården och tittat på den tidiga morgonsolen och de myror som bodde i en spricka i berget. En lång stund hade kollegan bara suttit. Och tittat. Still. Andats. Lyssnat. Kanske var det till och med mer än tio minuter. Men så var det mer än ett halvår sen också. Så totalt sett...
Efter vårt samtal funderade jag på det för egen del. Och kan ärligt säga att jag inte minns. Någon stulen minut här och där. Men alltid medan jag har ansvar för barnen. Eller kör bil.
Det närmsta jag kommer är för snart ett år sen på BB medan jag låg och väntade på att värkarna skulle komma igång inför sista förlossningen.
Men jag tror inte det var tio minuter som föreläsaren hade godkänt.
Det har gått så långt att det är förknippat med ångest att inte göra något. Hela tiden. Svarar på mail när jag går på toa, passar på att ringa några samtal när jag är ute och går med lilla bebisen.Fundera över företagets bemanning medan jag borstar tänderna. Jobbar medan jag ammar.
Att göra ingenting. Hur gör man? Här om dagen var jag nära. Jag löste bara ett sudoku på mina tio minuter. Men det är inte att göra ingenting.
Det är inte lätta saker detta. Övning ska till. Mycket övning. Jag är rädd att om jag stannar, så sjunker jag som en sten. Jag säger som Doris i Hitta Nemo: "Fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätt simma." Som en haj.
Och så får framtiden utvisa om det gick att simma dygnets alla sekunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar